Shahrnush Parsipur är född 1946 i Teheran. Efter att avslutat gymnasium, utbildade hon sig till sociolog och därefter började hon arbeta på den iranska
televisionen. År 1974 arresterades Parsipur för sitt politiska engagemang mot Shahen och tvingades två år senare att lämna Iran. Hon tillbringade två år i
Frankrike där hon studerade filosofi och kinesiska.
Redan vid 13-års ålder började Parsipur skriva noveller som publicerades i olika tidskrifter och tidningar. Sedan dess har hon publicerat ett tiotal böcker, däribland romaner, fyra novellsamlingar, en sagobok för barn och ett antal översättningar.
Den kontroversiella romanen "Kvinnor utan män" skrevs 1974 men gavs inte ut först år 1989, då den förbjöds av den islamiska regimen med motiveringen att "boken var kränkande för samhällsnormerna och för att den propagerade för
lösaktighet och lättfärdighet". Till följd av detta blev Parsipur häktad på nytt under en kortare tid. Romanen utspelar sig under år 1953, när en militärkupp störtade president Mossadeq och återinsatte Mohammad Reza shah.
"Kvinnor utan män" har filmatiserats av konstnären och fotografen Shirin Neshat.
År 1994 vann Parsipur Hellman- Hammet priset.
De fria upplevelserna publicerades 1978 men boken är skriven 1970. De fria upplevelserna är en ung kvinnas berättelse. Hon är intresserad av litteratur och poesi. En dag är hon på promenad och möter en man i regnkappa. Mannen håller på dansa i regnet. Den unga kvinnan närmar sig honom och beundrar hans sätt att röra sig. De blir intresserade av varandra och börjar umgås. Berättelsen beskriver en generations drömmar om frihet men omständigheterna och vardagens tristess gör att de tillslut spinner nät kring sig.
